För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg med rubriken ”Cyklister följer inte trafikreglerna!” där jag berättade om ett vägarbete som tvingade oss på cykel att bryta mot trafikregler för att kunna passera. När jag skrev inlägget gjorde jag även en felanmälan till Gatukontoret i Malmö, vilka nu har svarat två veckor efter att anmälan gjordes.
Hej Jag har varit och kollat på platsen och cykelbanan är inte stängd och jag hittar ingen ansökan om något jobb på platsen. De som har stängt av här har gjort det utan tillstånd.
Att de inte hittar något vägarbete på platsen är inte så konstigt, då de var klara med arbetet efter två dagar och därmed tog bort avspärrningen. Däremot har de som utfört arbetet inte återställt vägen då det fortfarande bara är grus på platsen där de grävde.
När är ett vägarbete avslutat?
En inte allt för orealistisk slutsats är att om vägen inte är återställd så är vägarbetet inte heller avslutat, alltså har de som inte sökt tillstånd för vägarbetet nu arbetat med det i två veckor utan tillstånd av Gatukontoret som ansvarar för vägen.
Dock var det inte tydligt vem som stod utförde det här vägarbetet, som det inte finns något tillstånd för. Eftersom jag inte såg några tydliga skyltar på fordonen, fast en ledtråd kan vara registreringsskyltarna… vilket man kan se på den vita skåpbilen om man zoomar in på bilden i förra inlägget.
Efter en liten sökning på fordonsregistret kan man hitta att bilen i fråga är registrerad på VA SYD. Då kan man fråga sig varför VA SYD inte söker tillstånd för sina arbeten på Malmös vägar, så som sig bör. Jag kan ha förståelse för att de var tvungna att göra en akutåtgärd på platsen och därmed inte hade tid att göra en formell ansökan. Men då borde de väl åtminstone meddela Gatukontoret i efterhand att de har utfört arbetet, speciellt eftersom arbetet inte är slutfört. Svaret på det här kan jag tyvärr inte ge er, utan för att få svar är jag tvungen att fråga VA SYD. Jag återkommer när jag fått svar!
VA SYD och trafiksäkerhet
Ett annat problem som jag tog upp i förra inlägget är även säkerhetsaspekten på arbetet, då de antigen tvingar cyklisterna att cykla mot enkelriktat eller tvingar ut cyklisterna bland bilarna där förarna verkar ha väldigt svårt för att inte köra för fort. Då det är en populär plats för polisen att göra hastighetskontroller på. Hur VA SYD resonerat när de gjorde avspärrningen är också en aspekt som jag tycker är väldigt intressant.
Här har vi Smedjekullsgatan, som är enkelriktad och hur tänkte VA SYD när de satte upp skylten. Var det tanken att man som cyklist skulle cykla på trottoaren eller mot enkelriktat?
Vägarbetet i morse, ännu inte avslutat. Varför avslutar de inte arbetet och lägger dit asfalt? Låter man det vara så här på en bilväg under flera veckor?
Det är en intressant fråga, och om jag får leka ’djävulens advokat’ så måste jag fråga: Blir vi tvingade att bryta trafikregler? I vilka situationer kan man inte – kanhända till kostnaden av att gå av och gå, kanhända till kostnaden av att stanna bakom den där felparkerade taxibilen – undvika ett brott mot trafikreglerna?
Så länge som man kan hävda att ’cyklister bryter lagen av lathet/okunskap’ (”ni hade kunnat gå med cykeln längs trottoaren, ingen tvingade er att sitta på cykeln – alltså är ni bara lata”) så befinner vi oss i underläge. Så länge som vi endast ’syns’ då vi bryter mot lagen, kommer inte majoriteten att ändra uppfattning. (Hint: en cyklist som följer trafikreglerna syns i allmänhet inte).
Vad kan vi då göra för att synas när vi följer lagen? Hur kan vi dra nytta av att följa trafikreglerna, för att bli synliga? Kan ens en enskild, laglydig, cyklist synas?
Jag är rädd för att den sista frågan är ’nej’, men då inställer sig följdfrågan: kan en grupp synas? Jo, det tror jag. Men då hamnar vi nästan i manifestations-läget. Vad skulle till exempel hända om en grupp om tjugo-trettio cyklister vägrar bryta mot lagen då de kommer fram till en cykelfältsparkerad taxi i Stockholms innerstad, utan stannar bakom, och för lika mycket oväsen som en bilist hade gjort i samma läge? Kan gruppen hålla skyltar i stil med ”vi är cyklisterna som vägrar bryta mot lagen”, stora nog för att omgivningen ska kunna läsa dem? Och något liknande där cykelbanorna går ut i körbanan i fel riktning: ”Cykelbanan tog slut. Vart tar jag vägen?”
Räkna, kort sagt, inte med att den genomsnittliga personen som aldrig cyklar känner till problemen vi har, eller tänker på dem. Vi måste uppmärksamma dessa problem. Att bara informera våra städer och kommuner räcker uppenbarligen inte – en felanmälan (eller hundra) har inte någon inverkan på den allmänna opinionen, och något som inte har en inverkan på den allmänna opinionen kan ganska lätt bortses från om det annars skulle kosta pengar.
Kanske är det så att vi behöver en cyklisternas Gandhi.
Jag håller med dig i det du skriver, det är inte helt enkelt hur man ska lyckas förändra samhällets attityder. Och givetvis kan man se på den här avspärrningen utifrån andra perspektiv än den jag har och tycka att den där cyklisten är bara gnällig.
För att förändra samhället krävs det att man arbetar på många olika plan, det räcker inte med att skicka felanmälningar till myndigheter och påpeka deras brister. Eller att gnälla över det i en blogg, som jag gör. Utan det krävs att man arbetar på många olika plan för att lyfta frågan och tvinga folk att ifrågasätta hur samhället fungerar.
Jag tror på en kombination av felanmälningar, aktioner, protester, diskussioner och en massa annat för att ändra människors attityder. Protester och aktioner tror jag är en väldigt bra metod. T ex att placera cykelställ på parkeringsplatser (vilket jag gjort, sök på Bikepro i min blogg). Din idé om att i grupp nitiskt följa alla trafikregler och vara allmänt jobbiga mot t ex taxibilar som ställer sig i cykelfilen tycker jag låter som en utmärkt idé!
Jag ska fundera vidare på hur man kan förändra attityderna och hur cykelinfrastrukturen hanteras… kanske blir det ett blogginlägg om det framöver.
ps. tack för att du läser min blogg och det är alltid kul med kommentarer!