Postad 3 augusti 2013
Pride House är en del av Stockholm Pride och består av en väldig massa föredrag om allt från HBTQ personers rättigheter ute i världen till ämnen som gör mig lite generad. Under ett antal år har jag jobbat på Pride House med deras musikscen, därför har jag inte kunnat gå på något föredrag. Fast jag varit där och fått nöja mig med att höra andra berätta om föredragen.
Men i år har jag för första gången haft möjlighet att gå på föredrag, vilket jag passat på att göra. De föredrag som jag valde att gå på, efter att jag rådfrågat en vän till mig, var ett panelsamtal om BDSM-familjen och Snuskbingo arrangerad av RFSL. Dock har jag valt att censurera allt innehåll i dessa två föredrag, det lämpar sig nog inte riktigt för min blogg. Även om jag ännu inte riktigt förstått hur man ska använda färsk ingefära i sitt sexliv… måste nog fråga min vän som är en rutinerad Pride House besökare.
Efter Pride House har jag träffat vänner, varit på klubb Wotever och druckit öl. När jag på natten cyklade hemåt valde jag att ta vägen över Gullmarsplan istället för Hornstull som jag känner till. För att jag ville se något nytt och lära mig hitta lite bättre i Stockholm med cykel. När jag cyklade upp för bron till Gullmarsplan cyklade jag förbi en tjej, när jag var jämsides med henne började hon prata med mig och ville tävla med mig upp för backen. Jag var lite kaxig och förklarade för henne att hon inte har en chans mot mig, för jag har cyklat 500mil mer än vad hon har gjort i år. Det var sant hon hade inte chans mot mig, fast jag tog det lugnt och cyklade i samma tempo som henne över bron. Så vi kunde prata istället.
Hon berättade att hon tidigare under kvällen suttit själv på en brygga i Årstaviken och filosoferat, när hon suttit där hade det kommit fram en kille som absolut propsade på att hon inte skulle sitta där helt själv mitt i natten. För allt möjligt dåligt skulle kunna hända henne om hon satt där själv. Hon hade blivit ganska lack och förklarat för honom att hon kan visst sitta på bryggan själv. Då hade han blivit skitsur och börjat hota henne med att slänga hennes cykel i vattnet om hon stannade kvar där ensam, för det kan ju hända henne allt möjligt dåligt om hon sitter kvar. Vilket nog bara gjorde henne ännu mer irriterad på honom. Det hela slutade med att hon blev trött på honom och kände att han var en riktig idiot. Så hon cyklade hem istället.
Efter att jag hört hennes historia och cyklade hemåt började jag tänka på hennes historia. Den har en tydlig koppling till det Susan Faludi skriver om i sin bok ”Ställd – Förräderiet mot mannen”. Den handlar om nedläggningen av ett skepsvarv i USA där männen blir av med sina jobb och deras tillvaro förändras drastiskt. Från att ha varit den som tar hand om och försörjer familjen. Är de helt plötsligt inte kapabla till att göra det. De hanterar den här förändringen antigen genom att krampaktigt försöka fortsätta vara den som beskyddar/tar hand om familjen, att vara den som är behövd och hjälper andra. Eller så gör de allt för att bygga upp en fasad över att de fortfarande är behövda genom att inte berätta för familjen att de blivit av med jobbet och varje morgon kör de hemifrån som vanligt, men istället för att köra till jobbet som de inte har längre kör de någon annanstans och väntar tills arbetsdagen är slut.
Den här killen som hotade med att slänga cykeln i vattnet bara för att hon inte tog emot det beskydd är troligen ställd över hur han ska hantera dessa självständiga kvinnor som varken vill eller behöver någon som beskyddar dem. De är fullt kapabla till att försörja sig själva, behöver ingen som öppnar deras glasburkar, sätter upp deras tavlor och inte heller någon som beskyddar dem. Det skapar en identitetskris, där de inte känner sig behövda och i panik börjar män hota med att slänga cyklar i havet om de inte får vara behövda.
Vid Gullmarsplan cyklade jag åt höger och hon cykla åt vänster, så vi skildes åt i en korsning. Hon hade inga som helst problem att ta hand om sig själv, det var nog snarare jag som kanske hade behövt lite hjälp. För jag hittar inte mellan Gullmarsplan och Midsommarkransen, jag vet bara vilket väderstreck jag ska cykla.
Men ni kan vara lugna jag kom fram till slut, behövde bara fråga om vägen en gång!
Det är något speciellt med att cykla på natten i städer, det är ingen trafik, ingen vind och tystnaden.