Min långfärdscykel med SPD-pedaler.
Det här inlägget görs i samarbete med Cykelkraft.
Under de åren jag cyklat har jag provat mig igenom ett antal olika pedaltyper. Det finns många olika pedaltyper att välja mellan. Min erfarenhet är att det inte finns någon ultimat pedal som är perfekt till allt. Hur du cyklar och vad du gör när du inte cyklar påverkar vilken pedal som passar dig.
Här kommer mina tankar kring de olika pedaltyper som jag använt:
Plattformspedaler
Plattformspedaler är den enklaste och billigaste typen av pedaler. De kostar
allt från några tio till några hundralappar och det är enkelt att hitta nya om de går sönder. Du behöver även inte tänka på att använda specialskor till pedalerna, alla skor fungerar från flip-flopsandaler till varma kängor.
Nackdelen med plattformspedaler är att fötterna inte sitter fast. Det gör att det kan känns lite ostabilt och du kan inte dra pedalerna uppåt. Det är en nackdel om man vill komma iväg snabbt vid t ex rödljus eller om man cyklar hårt och kan inte utnyttja kraften hela varvet. Vid regn kan de även bli lite hala och om man halkar på dem så är risken stor att man slå sig på smalbenen.
Fast å andra sidan kan du inte glömma att klicka ur pedalerna när du stannar och därmed råka ut för en SPD-vurpa.
För mig är det inte lika bekvämt att cykla med vanliga plattformspedaler, det är lätt att fötterna flyter runt och placeringen blir inte optimal alltid. När det regnar så kan de även bli lite hala. Fast enkelheten i dessa pedaler tilltalar mig, de innehåller så få delar som möjligt som kan gå sönder.
Plattformspedaler med tåkorgar
En billig uppgradering av plattformspedaler är att skaffa sig tåkorgar, de kostar inte mycket. Tåkorgar är min absoluta favorit för långfärdscykling, det är en bra kompromiss mellan enkelhet och funktionen att fötterna sitter fast.
Mitt starkaste argument för tåkorgar är att de flesta skor passar, beroende på hur stora skorna är behöver du bara justera remmarna. En stor fördel är även att de är billiga, de tåkorgar jag använder kostar bara 30kr. Det är även en bra kompromiss med lågt pris och enkelhet, samtidigt som fötterna sitter fast. Det blir inte så fladdrigt som jag upplever att plattformspedaler kan vara.
Nackdelen är dock att fötterna sitter inte jättehårt, så att få ett effektivt rundtramp med dessa är svårt. Då måste remmarna vara läskigt hårt spända och då blir det svårt att komma ur dem. Fast det är tillräckligt bra vid rödljus kommer du iväg lite snabbare med dessa.
I början kan det kännas lite obehagligt att använda pedalerna. Man måste dra foten bakåt för att komma loss och det finns ingen nödutlösning som på SPD-pedaler. Men du måste inte ha fötterna i tåkorgarna alltid, det går bra att använda andra sidan på pedalerna. Dock kan tåkorgarna skrapa i marken när cykeln lutar i svängar. Det kan vara lite irriterande och de slits lite snabbare om man cyklar mycket med fötterna så.
SPD-pedaler
SPD-pedaler bygger på att skorna klickas fast med hjälp av en kloss på undersidan av skon. Det innebär att fötterna sitter på plats och det går att utnyttja rundtrampet.
Det finns två typer av SPD-pedaler, antingen modellen som heter SPD som används främst för Mountainbike och Cyclecross. Eller SPD-SL som är gjord för att användas vid landsvägscykling. Skillnaden är att SPD är bättre anpassat för att kunna gå/springa i skorna. Eftersom klossarna är mindre och är infällda i skons sula. Det är ett bra val när du ska gå mycket i skorna.
Utbudet av skor till SPD är stort, det finns allt från luftiga sandaler, snygga vardagsskor till vinterskor. Dock kan det vara ganska krångligt att få tag på reservdelar. Till exempel så tappade jag en skruv till klossarna när jag var på Nya Zeeland. Det var inte helt enkelt att hitta en skruv i rätt modell. Så om du tänker cykla i öde områden kanske SPD-pedaler inte är det bästa valet. För med dessa pedaler blir det ytterligare en detalj som kan gå sönder på din cykel.
Jag har använt SPD-pedaler mycket. Inför min resa till Frankrike så valde jag att använda Shimano XTR pedaler, vilket är en av Shimanos dyrare modeller. Valet föll på SPD-pedaler för att jag skulle cykla långa dagar och samtidigt behövde jag kunna gå med cykeln om vägarna blev för dåliga. Tidigare har jag även provat en kombopedal, en sida med SPD och en med plattformspedal.
Skillnaden mellan dessa pedaler upplever jag inte som gigantisk, båda gör sitt jobb och det är enkelt att klicka i. För långfärdscykling är en kombopedal det bättre valet eftersom den går att använda med vanliga skor.
SPD-SL pedaler
SPD-SL pedaler är vanligast på landsvägscyklar, fördelen med dessa är att klossarna är bredare och ger ett bättre stöd för foten. Nackdelen är att de är obekväma att gå i, det är endast möjligt att gå kortare sträckor med dem och de är känsliga för jord som fastnar under dem.
De är helt klart det bästa valet för t ex Brevet-cykling när man cyklar långa sträckor och samtidigt går väldigt lite. För cykling där man riskerar tvingas gå mer är det inte ett bra val. Dessa pedaler är en stor nackdel om vägen är för dålig för att cykla eller om cykeln går sönder. Så jag skulle undvika att använda dessa pedaler för långfärdscykling, däremot använder jag dem när jag tränar eller cyklar Brevet.
Sammanfattning
Min favorit bland de olika pedalerna är helt klart plattformspedaler med tåkorgar. För mig är det den bästa kompromissen mellan att sitta fast i pedalerna, driftsäkerhet, pris och enkelhet.
Fast samtidigt använder jag alla andra pedaltyper, beroende på vilken av mina cyklar jag använder och vad för någon cykling jag är ute på för tillfället. Är det landsvägscykling så använder jag helst SPD-SL pedaler. För långturer med lite packning är SPD-pedaler det bästa valet och på min Brompton använder jag vanliga plattformspedaler.