Det här är första delen av tre om sommarens långfärdscykling till Frankrike och handlar om mina förberedelser och hur det var att cykla igenom Tyskland.
Länk till övriga delar hittar ni sist i inlägget.
Varför cykla till Frankrike?
Min sambo med sin släkt hade bestämt sig för ett bra tag sendan att åka till Frankrike och hyra ett hus i Perét. Själv tycker jag inte om värme, gillar inte att ligga på stranden och vill vara aktiv när jag är ledig.
Så det där med att åka till Frankrike för att sola, bada och bara ta det lugnt lockade mig inte jättemycket. Senast jag var på solsemester var för tio år sen när min bror gifte sig på Mallorca. Det var en upplevelse, men inget jag vill göra om…
Så därför bestämde jag mig tidigt, om jag ska åka med så måste jag ta med mig min cykel. Både för motionen och för att få lite egentid. Som vanligt tog jag fram google maps och kollade hur långt det var till Perét. 1700km var ju inte så farligt långt, det är helt klart genomförbart tänkte jag. Jag har ju cyklat långt mycket längre tidigare.
Förberedelser inför resan
Ett problem som dock fanns med att cykla till Frankrike var att jag inte hade så mycket tid, normalt brukar jag hålla ett snitt på runt 100km om dagen. Med den hastigheten hade det blivit alldeles för många dagar och att ta tåget en bit är inget som lockar mig. Då har man ju inte cyklat hela vägen!
Så för att hinna var jag tvungen att cykla mycket längre per dag och eftersom jag kände mig i bra form räknade jag med att jag borde klara av 200km om dagen. Förutsatt att jag cyklade med min landsvägscykel och hade minimal packning.
Dags för avfärd
Inför avresedagen kände jag mig bra förberedd, packningen var i ordning och en vecka innan hade jag cyklat nästan 1000km på fem dagar. Så jag kände att det här kommer jag klara av.
Jag hade cyklat uppemot 2000km under juni månad och även provat med packningen. Det enda jag behövde ändra innan jag åkte var att jag köpte ett nytt tält, eftersom min idé med att sova under en Tarp inte fungerade för mig. Det nya tältet fick jag några dagar innan avfärd och det kändes bra.
Dag 1, 7 juli, Malmö-Trelleborg och Travemünde-Luneburg i Tyskland
Malmö-Trelleborg: 37,6km, 24,5km/h
Travemünde-Luneburg: 122,4km, 22km/h
För att hinna med båten som gick 06:00 började jag cykla 03:30 från Malmö. Den tiden på morgonen är det enkelt att cykla, i princip ingen trafik eller vind. Så trots den tidiga morgonen gick det smidigt att ta sig till Trelleborg. På färjan till Travemünde hade jag valt att ha en hytt så jag kunde sova, för det blev inte mycket sömn på natten, jag var något uppspelt.
I Travemünde börjar jag cykla direkt med hjälp av min GPS där jag gjort en rutt som skulle ta mig hela vägen till Perét. Dock hade jag svårt att följa den ut ur Travemünde och det slutar med att jag fick cykla igenom Lybeck. En tur som tog tid med många stopp vid rödljus och det var svårt att hålla farten uppe. Utanför Lybeck kunde jag däremot få upp farten och komma tillbaka till GPS-rutten.
Den här dagen cyklade jag till solnedgången och slog upp tältet vid en kraftledning utanför Luneburg. När jag påbörjar en ny långfärdstur är det alltid lite krångligt för mig att komma till ro. Kvälls och morgonrutinerna har inte riktigt satt sig och allt nytt gör mig lite orolig och uppspelt. Men till slut kom jag till ro och håller på att somna. Då hör jag något brölande utanför tältet, det lät väldigt högt och ungefär som en full brunstig mans brölande efter en väldigt blöt kväll på krogen. Det höll på ett bra tag när djuret sakta gick bort från tältet.
Det var ett ljud som jag aldrig tidigare hört och jag blev helt klart lite orolig över vad det var. Så efter det var jag mer eller mindre klarvaken och då var det inte lätt att somna. Nu i efterhand har jag kommit fram till att det troligen var en hjort som brölade. Vill ni själva lyssna så kan jag rekommendera det här youtubeklippet. Dock var min hjort mycket mer ihärdig med sitt brölande. Brölandet i kombination med att mitt liggunderlag började gå sönder gjorde att jag inte sov jättebra den här natten.
Dag 2, 8 juli, Luneburg-Eschershausen
Distans: 189,7km Medelfart: 20,5km/h
I soluppgången gick jag upp och på kartan hittade jag Celle längs med rutten, där borde jag kunna köpa ett nytt liggunderlag. Till Celle kom jag vid lunch och efter lite frågande så hittade jag en friluftsbutik där jag köpte mig ett nytt liggunderlag. En stor fördel med att cykla jämfört med vandring är att man kommer ganska långt varje dag. Så det är i princip alltid möjligt att lösa problem som uppstår om något går sönder eller om man kommer på att något behövs..
När jag kom till Celle var jag ganska trött och lite förvirrad. Hade ännu inte riktigt kommit in i cyklandet och fått rutiner. Därför hade det kunnat sluta med en katastrof i Celle, då jag glömde bort att stänga packväskan på cykeln när jag plockade fram regnjackan. Det resulterade att jag spred ut kläder, tandkräm och tandborste längs med en gata i centrum. Tack och lov upptäckte jag det snabbt och kunde vända för att hämta upp prylarna jag spritt ut.
På eftermiddagen blir landskapet mer kuperat och backarna längre. Speciellt en backe minns jag som var en av de första riktigt långa backarna. I början av den så var det skyltat att det kommer vara brant i 600m, vilket inte var några större problem även om jag var lite hungrig. Men den där skylten stämde inte, backen bara fortsatte och jag blev hungrigare… efter 2km var den slut, när jag närmade mig toppen såg jag ett nedlagt hotell. Det såg inte alls ljust ut för min hunger. Men bakom ett krön låg räddningen i form av ett litet gatukök. Det hade inte mycket att erbjuda och det var inte jättegott. Ändå var det väldigt uppskattat med pommes och lite korv.
Ett stort problem som jag upplevde i både Tyskland och Frankrike var att det var svårt att bedöma i vilka samhällen som det fanns en matbutik eller någon restaurang. Samhällena ligger tätt, men många av dem är i princip utan någon service. Så det har varit svårt att planera maten under resan. Det är svårt att veta när jag kommer passera sista affären/restaurangen innan det är dags att slå läger för kvällen.
Dag 3, 9 juli, Eschershausen-Steffenberg
Distans: 188,5km Medelfart: 21,7km/h
När dag tre började så hade Lena kollat väderleksrapporten till mig och jag visste om att det under dagen skulle börja blåsa motvind. Så på morgonen försökte jag hinna cykla så långt som möjligt innan motvinden kom. För normalt är det alltid minst blåst på förmiddagen för att sedan öka på eftermiddagen och mot kvällen brukar det bli vindstilla igen.
Min målsättning för den här dagen var att hinna med att cykla över 200km, jag kände mig stressad över att det var så långt kvar och jag låg efter i planeringen. Så jag behövde hålla ett högre tempo än de planerade 190km/dag. Speciellt om jag skulle ta en kortare dag för att tvätta och vila lite. Snittet på 190km/dag visade sig svårt att hålla.
Att cykla 190km per dag är inget problem i sig, min kropp klarar av det och jag klarar av att hålla tillräckligt hög medelhastighet för att hinna det på en dag. Problemet är att hinna med allt runtomkring som tar en massa tid. T ex stanna för att läsa kartan, hitta rätt väg, hitta tältplats, slå upp och riva tältet. Och inte minst att handla mat och äta den. Allt det här tar tid och även om jag försökte spara in på dessa moment så mycket som möjligt. Genom att t ex äta mycket på cykeln och minimera antalet stopp. Räcker inte dagens timmar till för att cykla tillräckligt långt.
Eller så kan man se det som att jag inte är tillräckligt bra tränad så snittfarten är för låg för att jag ska hinna med.
Dag 4, 10 juli, Steffenberg-Kappel
Distans: 181,2km Medelfart: 20,3km/h
Det här var första dagen som blev rejält varm och jag tog mig igenom Koblenz, en bit längs med Rehnfloden. Sedan upp för en lång och brant backe på andra sidan av Rehnfloden. Det var en jobbig dag med mycket grusvägar, svårt att hitta och dessutom fick jag ont i rumpan på eftermiddagen.
I Tyskland följde jag ofta cykelleder för att undvika vägarna med mycket trafik och hetsiga bilister. Nackdelen är att kvalitén på cykellederna är väldigt skiftande, allt från bra slät vägar till riktigt dåliga grusvägar. Den här dagen råkade jag ut för många grusvägar av dålig kvalitet och det var även svårt att hitta in till Koblenz. Jag förvillad mig ganska rejält i ett litet samhälle utanför Koblenz, till slut lyckades jag hitta en cyklist som kunde visa mig en väg ut ur samhället och vidare mot Koblenz.
Allt det här strulet tog mycket tid och på eftermiddagen blev det väldigt varmt. Så när jag väl hade tagit mig igenom Koblenz och upp för en lång backe vid Boppard var jag rejält trött och hungrig. Samtidigt som jag var lite illamående av värmen. Tack och lov hittade jag en pizzeria så jag fick i mig mat och lite läsk. Efter pizzan fick jag upp farten och jag cyklade nästan fram till solnedgången.
Tältet slog jag upp på en åker utanför Kappel, när jag låg i tältet och skulle somna så slog det mig att jag inte hade med mig min solcellsladdare. Den hade jag glömt på pizzerian och det var inte alls bra. För batteriet i GPSen räcker inte en heldag och jag har använt den mycket för att hitta.
Värmen under dagen störde mig inte jättemycket när jag cyklade, för då svalkar vinden. Däremot blir den jobbig direkt när jag stannar. Därför blir ofta resultatet av varma dagar att jag vilar för lite, dricker för lite och äter för lite. Jag blir trött och gör lättare misstag, som att glömma saker på pizzerior. Värmen gör också att mina kläder blir fuktigare, speciellt cykelbyxorna. Vilket i sin tur ökar risken för skavsår, något som också skedde.
Dag 5, 11 juli, Kappel-Trassem
Distans: 54,2km Medelfart: 22,4km/h
Redan dagen innan hade jag bestämt mig för att ta en lite lugnare dag och bo på hotell. För att få en välbehövlig dusch och tvätta kläderna, vilket inte blivit gjort sedan jag lämnade Malmö. Det var bara 100km till hotellet i Trassem från Kappel, så om inget går fel skulle jag vara där runt lunch.
För att komma fram snabbare valde jag att inte använda GPS-rutten jag hade, för att slippa krångliga cykelvägar. Istället följde jag större vägar och kunde därmed cykla fortare. Det gick bra och jag fick upp en bra fart. Efter ett tag började det gå nerför och backen bara fortsätter, jag sveper fram genom någon by och efter 10-15km kommer jag ner till ett samhälle vid en flod. Då var det dags att ta fram kartan för att kolla var jag var och hur jag skulle cykla härnäst.
Det visar sig då att jag kommit till Enkirch, ett fint litet samhälle längs med floden Mosel. Problemet var bara att Enkirch skulle jag inte passera, jag hade hamnat rejält fel när jag inte kollade kartan ordentligt och cyklat ner för den långa backen. Nu var det helt plötsligt ca 150km till hotellet som jag bokat till kvällen istället för de mer hanterbara 100km.
Jag blev ganska uppgiven när jag konstaterade hur fel jag cyklat och började fundera på hur jag skulle ta mig vidare. För det där hotellrummet med dusch och möjlighet att tvätta kläderna behövde jag verkligen. Jag var nu så skitig att när jag kliade mig i ansiktet blev jag svart under naglarna… det hela löste sig dock bra eftersom i nästa by kunde jag ta tåget till Trier. Där köpte jag även ny laddare och extrabatteri till min GPS innan jag cyklade den sista biten till Trassem och hotellet.