Nu har jag precis pratat med Polisen i Västra Götalanda, de ringde upp mig angående en anmälan jag gjorde i juni 2013 utanför Ulricehamn som de har bollat runt i organisationen fram tills nu. Dock tänker jag inte berätta mer om den nu, för de är ännu inte klara med sin utredning.
Men jag kan avslöja att anmälan är cykelrelaterad, Konstapeln som jag pratade med hade lite kompletterande frågor angående anmälan som jag gjort.
När han hade fått svar på sina frågor pratade vi lite allmänt om säkerhet för cyklister på landsvägar och då berättade jag att om jag hade klarat av att se fler registreringsnummer på bilar när jag cyklar på landsvägar. Så hade jag gjort många fler anmälningar av den här typen. Samtidigt som jag tidigare i samtalet påpekat att den stora majoriteten av bilisterna sköter sig och ger mig utrymme.
Direkt när jag anklagade vissa bilister för att köra vårdslöst i trafiken, blev jag hopbuntad med alla andra cyklister. För han hade kört radiobil i 30 år och han hade sett att många cyklister bryter mot trafikregler i stadstrafik.
Jag blir trött på det här, varför ska jag behöva försvara andra cyklisters beteende bara för att jag är cyklist? Samtidigt när en bilist inte följer trafikreglerna är det fel på den bilisten, inte alla bilister, argument kommer upp som att den var stressad, full eller bara hade dåligt omdöme. Det är individen som är den felande länken inte bilen som koncept.
Trots alla olyckor som sker på grund av bilisterna så anklagas inte alla bilister för att vara galningar i trafiken. Det tycker jag är jättebra, för den stora majoriteten av bilister är hänsynsfulla och samarbetet i trafiken fungerar bra. Både i stadstrafik och på landsväg.
Det där med samband…
Vad jag vet har cyklisters beteende i stadstrafik inget som helst logiskt samband med vissa bilisters beteende på landsvägar. Eller åtminstone borde det inte ha det… Så sluta försvara vissa bilisters dåliga beteende med att gnälla över att cyklister inte heller följer trafikregler! Det påminner bara om när små barn bråkar och de skyller på den andra, ”men han gjorde det också!”
Det är inte någon mening att göra polisanmälan. Polisen har fullt upp med att hitta arbetsuppgifter på stationen.
Jag håller inte med, det är visst en mening att polisanmälan. Men det är en diskussion som vi kan ta i samband med ett kommande inlägg om själva anmälan som jag nämner i det här inlägget.
Bra fokus på att individen väljer beteende. Det är inte fordonstypen som styr ett beteende.
Problemet med att cyklister buntas ihop i grupp men inte bilister tror jag delvis beror på att bilens skal anonymiserar föraren jämfört med på cykel där man lättare ser trafikanten (cyklisten/människan) och inte bara fordonet (bilen/objektet). Se bara på all mediarapportering om olyckor där det inte verkar vara någon bakom ratten.
Det är nog en del av svaret att bilens skal anonymiserar. Jag tror också det beror på det maktförhållande som finns mellan bilen och cykeln. Där bilen är normen och det trafikslag som har makten, planka.nu kallar det för trafikmaktordningen. http://planka.nu/vad-tycker-vi/rapporter/trafikmaktordningen/
Det händer alldeles för mycket i världen för att vi ska lägga märke till det och dessutom komma ihåg det. Bara det som bryter det förväntade kommer upp till medvetandet (se min ”Kraften i det omedvetna” http://trafikistan.se/kraften-i-det-omedvetna/ ). Och för att vi ska komma ihåg det måste det väcka känslor. En cyklist som cyklar korrekt smälter in, så den minns man inte. Däremot minns man en som bryter mot regler så att man blir upprörd. Då blir de så lätt ”alla cyklister”.
Även jag påverkas. Jag störde mig på alla trottoarcyklare, men vid räkning tre dar i rad visade de sig bara vara 3% av alla cyklister på platsen, se http://trafikistan.se/trottoarcyklare/ .