En sak jag märkt de senaste månaderna när jag läst mycket bloggar om cykling och cykelgrupper på Facebook är att cyklister kan vara väldigt gnälliga. Det gnälls på dålig infrastruktur, bilister, andra cyklister, gående och en massa annat. Vilket jag också kan erkänna att jag är bra på… man blir så upprörd över hur bilen dominerar stadsmiljön och skapar en ogästvänlig miljö.
Men det är lite synd, för det finns så mycket trevligt med att cykla. Det trevliga borde lyftas fram mer än vad det görs. Som förra helgen när jag var uppe i norra Skåne och cyklade. Det var fint väder och knappt någon trafik. Vi gled fram lugnt och stilla och vi plockade äpplen på vägen.
Hade vi istället åkt bil de 35km vi cyklade hade vi inte upplevt något av det. Inga äpplen hade blivit plockade för vi hade inte hunnit se äppelträdet längs med vägen. Vi hade inte fått uppleva lukterna och vinden i ansiktet. Jag var faktiskt lite förvånad över hur otroligt fint det var att cykla, för även om jag cyklar mycket så har jag nog blivit lite påverkad av alla som har den felaktiga bilden av att man bara kan cykla på sommaren eftersom det är för kallt eller regnigt på hösten och vintern.
Nu på morgonen har jag fastnat framför youtube och hittade den här korta dokumentären om cykling – For the love of cycling. Vilket är den egentliga anledningen till att jag skriver det här inlägget.
Filmen är bara 5 min lång och handlar om några cyklister i San Fransicso. Jag tycker det är så fint med en av killarna i filmen som pratar om att han har seriösa relationer med sina cyklar och säger ”I love you, baby” till en av sina cyklar. Även om jag själv inte har sagt det till min cykel, så kan jag ändå känna den känslan ibland…
Jag blir glad av att se filmen, för det verkar vara som om vi cyklister har ett litet mer harmoniskt liv, förutom då vi hänger på Facebook och gnäller…
Nu ska jag ut i solskenet och cykla lite!