Tillbaka från Baltikum

Nu är jag sedan en vecka tillbaka från Baltikum. Att det inte blivit något inlägg tidigare beror främst på ölfestival i Tallinn, men även varmt väder och att jag cyklar mycket.

Efter att jag kom till Stockholm har jag cyklat långa dagar hela vägen till Lysekil, eller egentligen till Brodalen. Värmen har varit ganska jobbig och mot slutet märkte jag av att jag förlorat lite för mycket vätska. Så det sista 50km till Brodalen var jobbiga med en krånglande mage.

Dessutom är väg 162 från Munkedal till Lysekil en väldigt jobbig väg med hetsig trafik och ingen vägren. Så om ni någon gång funderar på att cykla till Lysekil avråder jag från det. Åtminstone inte förrän de har byggt cykelväg av det nerlagda järnvägsspåret, så att man slipper cykla på väg 162. Det finns andra platser som är minst lika fina, men med vägar bättre anpassade för cyklister.

Publicerat i Baltikum 2018 | Lämna en kommentar

Riga – ännu en stad i högen

Igår kom jag till Riga och har nu hunnit cykla omkring här en hel del. Så mycket så att jag hittar till hotellet och någorlunda kan ta mig runt i staden.

Fast jag har knappt tagit några bilder, även om jag haft med mig kameran hela tiden. Jag har tänkt att jag ska ta bilder från broarna som jag cyklat över och även ta lite bilder på cykelinfrastrukturen. Så har det inte blivit av, jag har hela tiden glömt bort det eller tänkt ”nä det här blir ändå ingen intressant bild”.

Så nu har jag cyklat ca 50km i Riga och de enda bilderna jag har är på ett monument, lite bilar och ett övergivet hus.

Imorgon när jag cyklar ut ur Riga får jag nog tvinga mig själv att ta lite bilder…

Billigt hotell i Riga

Boendet har jag löst på ett billigt hotell utanför centrum, det är kombinerat med biljardhall och fest/konferenslokal. Ikväll består gästerna främst av något MC-gäng som har fest, jag har inte pratat med dem så jag vet inte vad de firar. Samt två killar från Finland som hängde i baren vid biljardborden. Jag pratade lite med dem istället när jag åt och de verkar vara mest intresserade av att dricka sig fulla.

Så jag valde att dra mig undan till mitt rum, för sist jag träffade två finnar var i Narvik. Det slutade med att en dansk man i y-frontkalsonger sa till oss, vänligt men bestämt, att det var dags att gå och lägga sig. Dagen efter regnade det och det var allmänt jättejobbigt att cykla.

Dessutom så har jag en känsla att finnarnas intresse för öl och att spana in tjejer, i kombination med MC-gänget kan bli en dålig kombination.

Imorgon lämnar jag Riga, vilket ska bli skönt. Kanske kommer jag ihåg och tar lite fler bilder.

Publicerat i Baltikum 2018 | Lämna en kommentar

Vilodag i Kaunas och en cykelstudie

Nu har jag kommit till Kaunas och jag har haft vilodag, vilket innebär en hel del tid i sängen på hotellet samt att jag har cyklat lite i Kaunas.

De senaste dagarna har jag cyklat genom norra Polen på fina backiga vägar, den största delen har gått i alleer där träden växt upp över vägen så att de möts och ger en behaglig skugga. En skugga som varit väldigt uppskattad eftersom det har varit väldigt varmt. Halsen har tyvärr fortsatt att vara jobbig, även om det har blivit lite bätte, men jag har ändå valt att cykla vidare. För jag hade blivit så uttråkad annars. Dessutom så fanns det knappt några campingar att stanna på.

Nu när jag kommit till Litauen har landskapet förändrats och från ett böljande backigt landskap är det nu nästan på helt platt.

Kaunas

Som jag skrev i mitt förra inlägg så gillar jag inte städer… Kaunas är på lite drygt 300 000 invånare, så det är lite mer hanterbart än Gdynia, Sopot och Gdansk tillsammans. Men vägarna är ändå vädligt breda här och de breda vägarna gör att bilisterna kör ganska fort och lite hetsigt. Att korsa en normal gata kan vara ett stort projekt då de ofta är sex filer breda. Det märks tydligt att, som i så många andra städer, är det bilen som är normen. Bilen får det utrymme som den behöver och därefter så får resten dela på det som blir över. Även om hastighetsgränsen är på 40km/h eller 50km/h så är det inget ovanligt att bilister håller 60+ inne i staden.

Bred väg i Kaunas

Men det finns ju också en trend av att främja cykling och en stad med självaktning måste ju även satsa på cykelinfrastruktur. Åtminstone så att det ser bra ut i deras rapporter, att de faktiskt gör investeringar för att främja miljövänliga transporter.

Kaunas är inget undantag här, det kan checka av de flesta punkterna kring vad en stad förväntas ha i cykelinfrastruktur. De har bra cykelställ där det går att låsa fast ramen, de har cykelvägar, de målar cykelfilerna gröna så att de ska synas, det står något klämkäckt positivt om cykling på dessa cykelfiler och staden har även skaffat lånecyklar.

Kaunas som cykelstad

Fast som i så många andra städer så görs dessa investeringar på cykelinfrastruktur lite sådär halvhjärtat. Att lånecyklar är en bra grej för turister och även i viss mån boende i staden håller jag med om. Men för att lånecyklar ska vara användbart så måste det finnas en cykelinfrastruktur att använda dessa på, som fungerar och känns trygg.

Jag har cyklat i många städer och det är alltid lite läskigt att cykla i en ny stad. Det är svårt att hitta och man känner inte riktigt till de oskrivna reglerna. Vad kommer hända om jag tar plats och lägger mig mitt i en fil med bilister bakom? Kommer bilister börja tuta aggressivt? (går det ens att tuta utan att det låter aggressivt?) Kommer de köra om mig läskigt nära? Eller kommer de anpassa sig och ge mig utrymme?

I vissa städer är det t ex helt accepterat att cykla på trottoaren, i andra städer så blir man utskäld om man gör det. Till och med att cykla i Köpenhamn kan vara lite obehagligt i början, innan man har lärt sig trafikrytmen och hur andra cyklister/bilister agerar i trafiken.

Om det då dessutom inte ens finns något utrymme för cyklister i staden, så blir steget ännu större för att våga cykla i staden.

Lånecyklar i Kaunas

Så innan det blir aktuellt med lånecyklar så måste cykelinfrastrukturen hålla en viss nivå. Det måste finnas vissa grundläggande saker, så att det åtminstone upplevs tryggt för turister att cykla i staden. Kaunas är inte där ännu.

Cykelställ

Det verkar vara relativt gott om cykelställ i centrum och de flesta jag sett har varit av en bra modell där det går att låsa fast ramen i stället. Men det jag lagt märke till är att de oftast är helt tomma, vilket nog beror på att det inte är så många som cyklar här. Det är som med lånecyklar. Det är jättebra med cykelställ, men för att de ska användas så måste det finns en vettig cykelinfrastruktur att cykla på till cykelstället. Det måste gå att cykla till cykelställen utan att bli inklämd mellan en massa bilar som rusar fram utan hänsyn till några andra.

Cykelfiler och cykelbanor

Ett billigt sätt att visa att staden bryr sig om cyklisterna är att måla cykelfiler på vägarna. Genom att måla en remsa vid vägkanten för cyklister så kan staden visa på att de faktiskt gör något för cyklister. Samtidigt som det inte kostar speciellt mycket. Med lite smart placering så behöver de inte ens ta bort några parkeringsplatser.

Nackdelen med den här lösningen är att det inte blir speciellt mycket bättre för cyklister. Eftersom det inte finns några fysiska hinder för bilisterna så kan de ändå köra och/eller parkera i cykelfältet. Och störst/hårdast går först.

Dessutom har Kaunas valt att bara placera cykelfilerna antingen på sporadiska bakgator utan någon bebyggelse, eller på gågatan. Problemet på gågatan är att när de målar plattorna så blir det halt vid regn och gliporna mellan plattorna är så stora att däcken lätt fastnar i skårorna. Så det är lätt att trilla om man cyklar med smala däck där.

Ni kan även se på bilden här nedan att de har missat att anpassa parkeringsplatserna att inte ligga över cykelfältet. Eller så har de bara skitit i det. Jag tror mer på det senare alternativet.

Cykelleder utanför centrum

När jag cyklade in i Kaunas följde jag en stor väg som föredömligt hade en cykelväg intill. Fast problemet var bara att så fort det blev trångt så tog de bort cykelvägen och så tvingades jag cykla på en smal trottoar istället. Vid varje avfart var det dessutom en jobbig kant som jag behövde ta mig över. Så ja där fanns en cykelväg, ibland, men tillräckligt mycket för att man som cyklist förväntas välja den. Men för dålig för att den ska gå och använda till något seriöst.

Eftersom cykelvägen finns där så förväntar sig bilisterna att man väljer den, och hastigheten på vägen anpassas inte för blandtrafik. Så antingen får man välja att skumpa fram på en dålig cykelväg, som ibland försvinner eller utsätta sig för en hetsig biltrafik. Det här är inget som är unikt för Kaunas, det är mer eller mindre så här i samtliga lite större städer.

Vad skulle Kaunas kunna göra bättre?

Det är tråkigt att Kaunas inte lägger ner mer kraft på sin cykelinfrastruktur, för det finns plats i staden. Vägarna är i sann Sovjetisk anda breda och med gott om utrymme för alla. Om bara bilisterna hade kunnat klara sig på lite mindre plats, t ex bara fyra filer istället för sex. Visserligen har jag bara varit här på helgen, när det är mindre trafik. Men även om trafikmängden skulle tredubblas så verkar det ändå finnas plats för ordentliga cykelvägar längs med samtliga större vägar.

Eftersom det bara bor lite drygt 300 000 här så är dessutom staden tillräckligt liten för att det ska vara cykelavstånd oavsett vart man ska. Det är inte heller jättebackigt.

Samtidigt verkar det vara ganska fattigt här, husen är ofta i dåligt skick och ganska gott om övergivna hus. Om staden hade vågat satsat mer på cykelinfrastruktur så hade fler kunnat ställa bilen och istället ta cykeln till jobbet. Vilket hade gjort deras ekonomi lite bättre, samtidigt som de även hade mått bättre och i ett längre perspektiv belastat sjukvården mindre. Det är synd att så många städer inte vågar vara djärva och ta det steget, för det är nu de borde göra det. När staden inte är helt igenkorkad av bilar så är det mycket enklare att ta bort en fil här och var, och minska antalet parkeringsplatser. Till fördel för cyklister och gående. Det hade ju knappt ens märkts om de breda vägarna i Kaunas hade smalnats av lite.

Runt hörnet från hotellet där jag bor och två karter från tågstationen

Publicerat i Baltikum 2018, Bilism, Stadsplanering, Trafikmaktordningen | Lämna en kommentar

Dag 5: Kassa saker som storstäder och halsont

Nu är jag inne på min femte dag på resan… det har varit några ganska jobbiga dagar. Vad jag minns är det alltid så här. Det är i början av mina resor som saker och ting strular, t ex min första dag i USA när jag cyklade ut ur New York hade jag sönder min framväxel och tappade min cykeldator. På Nya Zeeland gjorde jag en ”walk of shame” upp för en lång backe på första dagen. Samtidigt som massor med cyklister cyklade förbi mig och undrade om cykeln hade gått sönder. Skamset fick jag berätta att det var min kondition det var fel på, inte cykeln. Och när jag cyklade till Nordkap hade jag inte ens passerat Småland när jag hällde ut en hel liter matolja i en av mina cykelväskor…

Storstäder

På den här resan har jag haft en dust med Polska storstäder… eller det är tre städer som växt ihop och därför blir det ca 40km städer att passera igenom. Även om jag varit här innan och på något sätt är lite fäst vid städerna. För det är något speciellt med hur nära de ligger varandra och hur olika städerna är.

Gdynia som är en relativt nybyggd stad betongstil… med sin breda paradgata ner till hamnen. Sopot som är turistorten, ganska dyrt, på tok för många turister och tråkigt anpassat för turisterna längs med gågatan, som börjar nere vid stranden. Gdansk har ett lite mer rörigt gatunät, åtminstone i de äldre delarna. Utanför dessa delar är det nergånget, slitet och väldigt stora industriområden.

Men när jag kom till Gdynia i måndags morse (igår var det visst) var min plan att köpa någon öl på ett ställe jag besökt innan, cykla igenom städerna relativt snabbt och titta på ett krigsmonument från andra världskriget.

Jag misslyckades med samtliga tre mål med dagen! Först var ölbutiken stängd och öppnade inte förrän klockan tolv. Att vänta tre timmar på några öl var jag inte intresserad av. Därefter tänkte jag cykla längs med havet, för på kartan såg det ut som om där fanns en stig längs med stranden hela vägen till Sopot. Fast det stämde inte. Men att vända tillbaka är något som verkligen tar emot… så jag släpade cykeln upp för en lång trappa. För att istället cykla igenom en park. Det var jättefint i parken, med lövträd och en fin ravin. Enda nackdelen var att det gick brant uppför och grusvägen var i dåligt skick.

Men till slut kom jag till Sopot, råkade ut för hela turistkommersen… det var varmt, för mycket folk och krångligt att cykla. Sen vidare igenom industriområden, slitna bostadsomården, cyklade fel igen, tvingades vända och slutligen hittade jag till Gdansk. Då var jag trött och hungrig. Monumentet låg på tok för långt bort och jag ville bara komma bort från Gdansk.

Halsont

På kvällen fick jag även ont i halsen och kände hur en förkylning började komma. Så idag har jag försökt vila mig och ta det lugnt, har bara cyklat 48km. Tog till och med sovmorgon och var inte igång förrän runt nio på förmiddagen. Redan efter ca 10km stannade jag också för andrafrukost och en lite längre paus.

Inatt sover jag på en camping i Krynica Morska, en turistort öster om Gdansk komplett med tivoli, fina stränder (som jag inte har besökt, trots att jag bor 300m från havet) och många små butiker som säljer krimskrams.

Imorgon blir nog också en lugn dag, för jag ska ta en båt halv tio till Frombork, så jag är inte där förrän elva.

Och halsen känns bättre nu, så jag hoppas jag är piggare imorgon.

Det är inte bara betong som gäller i Polen, här är det ett monument i plåt

I vissa områden är det nog bra om jag undviker att prata politik lite extra mycket…

En cykelväg på landsbygden i Polen

Jag är inte jätteskitig alltid när jag cyklar… här tvättar jag cykelbyxorna på båten. Efter bara tre dagars cykling!

Sveriges lägsta punkt verkade inte riktigt räcka till för att locka turister, så Kristianstads kommun hade även ställt hit dessa två tavlorna.

Publicerat i Baltikum 2018 | Lämna en kommentar

Baltikum 2018… resan startad!

När jag kommer hem från en resa börjar jag nästan alltid fundera på nya ställen att cykla på. Efter min första tur till Nya Zeeland var det Baltikum som jag tittade på och räknade på hur lång tid det skulle ta. Men det blev aldrig av, för jobb kom i vägen och sen hittade jag andra ställen att cykla till.

Fast i år blir det av! Först hade jag tänkt cykla på Island. Men det tog längre tid än planerat att få ihop min nya cykel, så därför kände jag att jag inte riktigt vågade ge mig iväg till Islands och cykla grusvägar i varierande skick. Island blir det kanske istället nästa år… om jag inte får för mig att cykla Dalton Highway, Alaska istället.

Nu sitter jag hemma hos Christian i Sätaröd efter de första 80km och funderar på vad jag glömt bort i packningen. För det är alltid något litet som man glömmer, eller något onödigt som man tar med sig.

Just nu tror jag det är att jag glömt ta med mig ett skärp till byxorna. Klart bättre än förra året då jag glömde ta med mig mina verktyg, reservslang och pump.

Publicerat i Baltikum 2018 | 1 kommentar

Semester i Norge

Ikväll kommer det inte bli något långt och avancerat inlägg. För imorgon bitti tar jag tåget till Mellerud och jag är ganska trött av alla förberedelser inför imorgon.

I Mellerud börjar årets cykelsemester som kommer ta mig till Norge och avslutas i Oslo.

Vill ni följa mig på resan så kommer jag posta bilder på Instagram, för att prova något nytt. Dessutom har jag precis skaffat Instagram och nyhetens behag påverkar mig. 🙂

Att skriva på bloggen tar även väldigt mycket tid, tid som jag inte riktigt är sugen på att lägga just nu. Dessutom kräver det att jag tar med mig en dator. En dator som måste laddas, hitta Wifi med mera…den måste även köpas in…

Twitter testade jag förra året när jag cyklade till Frankrike. Twitter var ganska trevligt, men att tvingas hålla sig till 140 tecken och inga bilder blev alldeles för svårt för mig. Hur spännande är det att beskriva mat med 140 tecken? Eller en solnedgång?

Så vill ni följa mig på min cykeltur genom Norge så hittar ni min Instagram här. Eller så kan ni söka på ”cykel_livet”.

Planerad rutt:

Normalt när jag ska ut och cykla långt så brukar jag inte planera så mycket. T ex när jag landade i New York för att cykla till Seattle hade jag inte ens en plan för hur jag skulle ta mig ut ur New York. Likaså när jag kom till Island hade jag bara en grov plan över vart jag skulle cykla. Med några enstaka platser som jag ville besöka.

Den här gången har jag varit mycket mer detaljerad och noggrann. Gjort rutter som jag lagt in i min GPS så att jag kan följa den och slippa läsa på kartan. Det ska bli intressant att se hur länge det här kommer hålla eller om GPSen kommer skicka ut mig på en massa småvägar som det knappt går att cykla på. Vilket bara kommer irritera mig och sluta med att jag stänger av GPSen.

På min Instagram kommer ni kunna följa hur det går… för er som är nyfikna är här även några bilder på den planerade rutten:

Publicerat i Cykling, Långfärdscykling | Lämna en kommentar

Instagram är det nya svarta!

Lite senare än de flesta har jag skaffat mig ett Instagram-konto… men nu har jag det och det går jättebra att följa mig.

Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag kan rekommendera att följa mig på Instagram. För i sommar ska jag ut och cykla och jag kommer då fortsätta på linjen med begränsade uppdateringar av bloggen. Istället kommer ni kunna följa mina motgångar och medgångar på Instagram.

Sommarens tur till Norge är planerad att börja på onsdagen den 21/6 och jag tänkte vara ute i ca en månad. Så följ mig på Instagram, här hittar ni mitt konto.

Lite bilder från min Instagram:

[wdi_feed id=”1″]

Publicerat i Cykling | Lämna en kommentar

Pedaler för långfärdscykling

Pedaler långfärdscykel

Min långfärdscykel med SPD-pedaler.

Det här inlägget görs i samarbete med Cykelkraft.
Under de åren jag cyklat har jag provat mig igenom ett antal olika pedaltyper. Det finns många olika pedaltyper att välja mellan. Min erfarenhet är att det inte finns någon ultimat pedal som är perfekt till allt. Hur du cyklar och vad du gör när du inte cyklar påverkar vilken pedal som passar dig.
Här kommer mina tankar kring de olika pedaltyper som jag använt:

 

Plattformspedaler

Plattformspedaler är den enklaste och billigaste typen av pedaler. De kostar
allt från några tio till några hundralappar och det är enkelt att hitta nya om de går sönder. Du behöver även inte tänka på att använda specialskor till pedalerna, alla skor fungerar från flip-flopsandaler till varma kängor.

plattformspedalNackdelen med plattformspedaler är att fötterna inte sitter fast. Det gör att det kan känns lite ostabilt och du kan inte dra pedalerna uppåt. Det är en nackdel om man vill komma iväg snabbt vid t ex rödljus eller om man cyklar hårt och kan inte utnyttja kraften hela varvet. Vid regn kan de även bli lite hala och om man halkar på dem så är risken stor att man slå sig på smalbenen.

Fast å andra sidan kan du inte glömma att klicka ur pedalerna när du stannar och därmed råka ut för en SPD-vurpa.

För mig är det inte lika bekvämt att cykla med vanliga plattformspedaler, det är lätt att fötterna flyter runt och placeringen blir inte optimal alltid. När det regnar så kan de även bli lite hala. Fast enkelheten i dessa pedaler tilltalar mig, de innehåller så få delar som möjligt som kan gå sönder.

 

Plattformspedaler med tåkorgar

Pedal med tåkorgEn billig uppgradering av plattformspedaler är att skaffa sig tåkorgar, de kostar inte mycket. Tåkorgar är min absoluta favorit för långfärdscykling, det är en bra kompromiss mellan enkelhet och funktionen att fötterna sitter fast.

Mitt starkaste argument för tåkorgar är att de flesta skor passar, beroende på hur stora skorna är behöver du bara justera remmarna. En stor fördel är även att de är billiga, de tåkorgar jag använder kostar bara 30kr. Det är även en bra kompromiss med lågt pris och enkelhet, samtidigt som fötterna sitter fast. Det blir inte så fladdrigt som jag upplever att plattformspedaler kan vara.

Nackdelen är dock att fötterna sitter inte jättehårt, så att få ett effektivt rundtramp med dessa är svårt. Då måste remmarna vara läskigt hårt spända och då blir det svårt att komma ur dem. Fast det är tillräckligt bra vid rödljus kommer du iväg lite snabbare med dessa.

I början kan det kännas lite obehagligt att använda pedalerna. Man måste dra foten bakåt för att komma loss och det finns ingen nödutlösning som på SPD-pedaler. Men du måste inte ha fötterna i tåkorgarna alltid, det går bra att använda andra sidan på pedalerna. Dock kan tåkorgarna skrapa i marken när cykeln lutar i svängar. Det kan vara lite irriterande och de slits lite snabbare om man cyklar mycket med fötterna så.

 

SPD-pedaler

SPD-pedaler bygger på att skorna klickas fast med hjälp av en kloss på undersidan av skon. Det innebär att fötterna sitter på plats och det går att utnyttja rundtrampet.

Det finns två typer av SPD-pedaler, antingen modellen som heter SPD som används främst för Mountainbike och Cyclecross. Eller SPD-SL som är gjord för att användas vid landsvägscykling. Skillnaden är att SPD är bättre anpassat för att kunna gå/springa i skorna. Eftersom klossarna är mindre och är infällda i skons sula. Det är ett bra val när du ska gå mycket i skorna.

SPD PedalUtbudet av skor till SPD är stort, det finns allt från luftiga sandaler, snygga vardagsskor till vinterskor. Dock kan det vara ganska krångligt att få tag på reservdelar. Till exempel så tappade jag en skruv till klossarna när jag var på Nya Zeeland. Det var inte helt enkelt att hitta en skruv i rätt modell. Så om du tänker cykla i öde områden kanske SPD-pedaler inte är det bästa valet. För med dessa pedaler blir det ytterligare en detalj som kan gå sönder på din cykel.

Jag har använt SPD-pedaler mycket. Inför min resa till Frankrike så valde jag att använda Shimano XTR pedaler, vilket är en av Shimanos dyrare modeller. Valet föll på SPD-pedaler för att jag skulle cykla långa dagar och samtidigt behövde jag kunna gå med cykeln om vägarna blev för dåliga. Tidigare har jag även provat en kombopedal, en sida med SPD och en med plattformspedal.

Skillnaden mellan dessa pedaler upplever jag inte som gigantisk, båda gör sitt jobb och det är enkelt att klicka i. För långfärdscykling är en kombopedal det bättre valet eftersom den går att använda med vanliga skor.

 

SPD-SL pedaler

SPD-SL PedalSPD-SL pedaler är vanligast på landsvägscyklar, fördelen med dessa är att klossarna är bredare och ger ett bättre stöd för foten. Nackdelen är att de är obekväma att gå i, det är endast möjligt att gå kortare sträckor med dem och de är känsliga för jord som fastnar under dem.

De är helt klart det bästa valet för t ex Brevet-cykling när man cyklar långa sträckor och samtidigt går väldigt lite. För cykling där man riskerar tvingas gå mer är det inte ett bra val. Dessa pedaler är en stor nackdel om vägen är för dålig för att cykla eller om cykeln går sönder. Så jag skulle undvika att använda dessa pedaler för långfärdscykling, däremot använder jag dem när jag tränar eller cyklar Brevet.

Sammanfattning

Min favorit bland de olika pedalerna är helt klart plattformspedaler med tåkorgar. För mig är det den bästa kompromissen mellan att sitta fast i pedalerna, driftsäkerhet, pris och enkelhet.

Fast samtidigt använder jag alla andra pedaltyper, beroende på vilken av mina cyklar jag använder och vad för någon cykling jag är ute på för tillfället. Är det landsvägscykling så använder jag helst SPD-SL pedaler. För långturer med lite packning är SPD-pedaler det bästa valet och på min Brompton använder jag vanliga plattformspedaler.

Publicerat i Utrustning | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Packning på landsvägscykel

Det här är ett inlägg som görs i samarbete med Bikester.se

Inför min resa till Frankrike funderade jag mycket kring vad jag behövde ta med mig och hur det skulle få plats på cykeln. För det är inte helt lätt att få på tält, liggunderlag, sovsäck, extrakläder med mera på en racercykel. De är egentligen inte byggda för det.

Slutligen blev min lösning en väska på styret och en pakethållare monterad på sadelstolpen.

packning landsvägscykel

På pakethållaren hade jag tält och en vattentät packpåse fastspänd. I packpåsen hade jag främst kläder men även extraslangar, tandborste och annat som jag inte använde ofta.

Väskan för styret hade dels en ficka för smågrejor med dragkedja och en större med rullstängning. I fickan samlade jag allt smått som jag kunde behöva under dagen t ex solskydd, lite snacks, kamera och karta. I det större utrymmet så hade jag liggunderlag och sovsäck, eftersom det var ett utrymme som var ganska krångligt att komma åt.

Lösning för pakethållaren

När jag tittade på packväskor för pakethållaren så var jag först inne på en större sadelväska t ex någon från Revelate Designs. Men i och med att jag är ganska kort så blir det för tight mellan sadeln och bakhjulet. En lite större Sadelstolpsväska får helt enkelt inte plats.

Istället tittade jag på en lösning med pakethållare, men här hade jag istället problemet att med en kolfiberram så går det inte att fästa något i ramen. Även om jag hade satt dit adaptrar för att fästa pakethållare i ramar utan skruvhål.

Valet föll istället på att använda en sadelstolpspakethållare, vilket fungerade förvånandsvärt bra. Visst så blev cykeln lite ostabil när jag stod upp. Det tog även lite tid att få ordning på hur jag skulle sätta dit packningen utan att den gled av. Efter en del testande fick jag ordning på det.

Den stora fördelarna med att packa i en packpåse var att vikten hålls nere och man behöver inte vara orolig för att packningen blir blöt. Så länge packpåsen stängs ordentlig så kommer det inte in något vatten. Dock blir det ganska krångligt att snabbt få upp något, det måste först lossas på två remmar som håller packpåsen på plats. Tältet ska tas bort och därefter så kan packpåsen öppnas. Jag kände även att det blev svårt att få med mig extramat i packpåsen. Mat vill oftast inte klämmas ihop maten, samtidigt som remmarna behöver spännas hårt så att allt sitter kvar och inte glider ner.

Om jag kommer göra fler turen med landsvägscykel, tält och minimal packning kommer jag försöka hitta en annan lösning. Så att det blir lättare att få med sig mat. Troligen att jag väljer en aluminium eller stålram där jag kan fästa en lätt pakethållare och på den hänga på två små cykelväskor.

Styrväskan från Revelate Designs

Styrväskan kommer från Revelate Designs och levererades av Bikester. Den bestod av två väskor, Sweetroll Styrväska M och Pocket Styrväska S.
Väskan spänns fast på styret med två spännband med snabbfästen och det ingår även distanser så att väskan inte hamnar för nära styret. Det gör att väskan inte är i vägen för händerna och det är inga problem att hålla i styret när väskan är monterad. Utanpå väskan har jag spännt på extraväskan Pocket Styrväska S för att förvara småprylar. Själva huvudväskan har rullstängning och med hjälp av den kan man justera väskans bredd. Vilket är bra för att få plats med väskan mellan styret på en landsvägscykel.

Jag gillade konceptet att ha en del av packningen på styret, under dagen var den aldrig i vägen för mig, snarare tvärtom. Det är väldigt praktiskt att ha en väska på styret för att komma åt smågrejor, snacks, solskyddskräm med mera. Det är enkelt att öppna den lilla väskan även när jag cyklar och det minskar antalet stopp.
Revelate Designs

Nackdelen är att väskan har svårt att få plats på min cykel. Eftersom jag är kort blir avståndet mellan styre och framhjul litet och utan ändringar så ligger väskan emot framhjulet. Den riskerar även att gå emot framhjulet när man cyklar över gupp eller andra ojämnheter. För att lösa det så spände jag fast en rem under väskan i styret, som väskan vilade på. Det gjorde att väskan kom lite högre upp och risken att den gick mot framhjulet minskade. Det här räckte dock inte, det krävdes även att väskan packades ordentligt och alla remmar spändes bra för att väskan inte skulle gå emot hjulet.

Dessa problem är troligen mindre desto längre man är, men jag har tyvärr inte haft möjlighet att testa väskan på en större cykel. Så jag vet inte till 100% hur den kommer bete sig på en större cykel. Det är kanske så att det ändå behövs någon lösning för att väskan inte ska stöta i framhjulet. Speciellt vid fartgupp och ojämnheter i vägen då väskan bara hänger i två punkter och därför lätt rör sig i höjdled.

Jag är överlag nöjd med väskorna, men känner att prislappen är aningen för hög sett till vad en får för pengarna. Tillsammans kostar väskorna lite drygt 2000kr och det är mycket pengar för en styrväska. Även om det är bra kvalitét.

långfärdscykling

Publicerat i Cykling, Frankrike 2016, Långfärdscykling, Utrustning | Lämna en kommentar

Reserapport långfärdscykling till Frankrike del 3

Malmö-Frankrike (8)Det här är tredje delen om min cykeltur till Frankrike. I den här delen skriver jag om mina tankar efter att jag kommit fram och hunnit fundera lite över cykelturen.

Länk till övriga delar hittar ni sist i inlägget.

Mina tankar kring resan

Redan innan den här turen var jag fullt medveten om att långfärdscykling är jobbigt, man blir trött i benen. får ont i axlar, armar, händer och rumpan. Men att det skulle vara så här jobbigt att öka dagsetapperna var jag inte riktigt beredd på. Redan andra eller tredje dagen funderade jag på varför jag valde att cykla till Frankrike. Jag hade stora problem med att hinna cykla enligt planen och jag tvingades revidera den med en extra dag. Både en och två gånger så funderade jag på att ta tåget istället för att cykla. För var det verkligen värt det?

Under mina timmar i sadeln och nu i efterhand så har jag funderat på varför det här var så mycket jobbigare jämfört med tidigare cykelsemestrar. För veckorna innan cyklade jag längre och med högre medelhastighet utan några större problem. Vad var den stora skillnaden mellan att cykla 200km i Skåne mot att cykla 200km i Tyskland eller Frankrike?

Malmö-Frankrike (31)Bristande lokalkännedom har för mig varit den största orsaken till att jag har haft svårt att hinna med cykelpassen. Jämfört med Sverige där jag gjort väldigt många kilometer har jag inte lika bra kunskap om Tyskland och Frankrike. I Sverige kan jag titta på en karta och utifrån den göra en uppskattning kring vilka vägar som är cykelvänliga, var det med stor sannolikhet finns matbutiker. Om jag behöver något så vet jag vilka butiker jag ska gå till och var dessa kan finnas. Alla den här kunskapen har jag inte om Tyskland och Frankrike. Det tog flera dagar innan jag lärde mig att Intermarche är en matbutik i Frankrike. Att hitta ett öppet apotek en helg i Tyskland är inte heller lätt, finns det ens öppna Apotek i Tyskland på helgen?

Att inte ha lokalkännedom samtidigt som du behöver cykla i 10h per dag skapar problem. För med bristande lokalkännedom tar det längre tid att hitta. Du väljer fel vägar eftersom du har svårare att bedöma vilka vägar som är bra på kartan. Antingen för små, så att det är dåliga grusvägar eller för stora där bilisterna kör för fort, för hetsigt och för nära. För att orka cykla är det även viktigt med bra mat och att hitta den. Jag har även upplevt det svårt att veta i vilka byar det finns livsmedelbutiker eller restauranger, samt vilka öppettider dessa har. I och med att jag cyklat med minimal packning har jag haft lite plats för mat. Det har inte gått att köpa på mig lite extra mat som säkerhet.

Malmö-Frankrike (18)Ett annat problem med de långa dagarna i sadeln är att jag fått för lite vila. Inte så att benen blivit trötta eller att jag fick ont i händer, armar, axlar eller rumpan. Utan att jag rent mentalt blivit trött av att behöva fokusera mig så många timmar per dygn. För att orka vara fokuserad när jag cyklar så har jag märkt att jag behöver inte bara sömnen, utan även tid på kvällen då jag tar det lugnt, funderar och bara är. Annars blir jag mentalt utmattad och orkar inte cykla på grund av det. Jag måste hinna bearbeta alla intryck som jag fått under dagen.

Mina råd kring att cykla väldigt långa dagar

I början av min första långfärdstur på Nya Zeeland 2008 pratade jag med en tjej som också var ute och cyklade. Hon var rutinerad långfärdscykling och hade precis cyklat i Australien ett par månader. Jag var då nybörjare och cyklade med en rejäl packning med ryggsäck, kängor och en massa annat. När jag åkte till NZ hade jag en tanke att jag skulle vandra någon led också, som omväxling och för att komma närmare naturen.
När vi pratade gav hon mig en hel del bra råd. Det bästa rådet hon gav mig var att minska ner min packning, med argumentet att jag skulle fokusera på en sak. Antingen så cyklar du eller så vandrar du, det blir aldrig bra att göra flera olika saker. Hon hade rätt och dagen efter skickade jag hem mina kängor och gav bort ryggsäcken. Under mina tre månader på NZ saknade jag aldrig mina kängor en enda gång.

Malmö-Frankrike (24)Det jag lärde mig av det, var att alltid fokusera på det primära jag vill få ut av cyklingen. Om det handlar om att komma närmre ett land och få insikt i hur ett land är eller om jag bara vill cykla långt. Så påverkar det vilken cykel jag ska använda och vilken packning som jag behöver. I fallet med min tur till Frankrike är huvudfokus att cykla långt och komma fram så fort som möjligt. Därför tror jag det hade varit bättre om jag valt att lämna tältet hemma och bo på hotell, välja bort campinglivet för att kunna fokusera helt på cyklingen. Då hade packningen minskat rejält, jag hade sovit bättre och fått mig en bra frukost varje morgon. Det i sin tur hade inneburit att jag hade orkat cykla med en högre snitthastighet och kanske kommit fram en eller två dagar tidigare.

Kommer jag göra det igen?

Jag är tveksam till att jag vill cykla så här igen… att cykla med lätt packning i 10 dagar och sova i tält blev för jobbigt. Det var för tärande mentalt att vara ute så många dagar och inte ha bekvämligheten i form av ett bra tält och stormkök så jag kan laga bra mat.

Däremot gillar jag att cykla riktigt långt per dag, men om jag kommer göra den här typen av resor igen kommer jag minska ner sträckan och bo på hotell för att kunna ha minimal packning med mig. Samtidigt som jag får bra sömn och frukost. Vilket är väldigt viktigt för att orka cykla långt.

Vill ni läsa mer om resan hitta ni fler inlägg här:

Del 1 Tyskland

Del 2 Frankrike

Övriga inlägg om Frankriketuren hittar ni här:

Malmö-Frankrike (26)Snart avfärd till Frankrike

Slutspurten på förberedelserna

Cykeläventyr till Frankrike

Publicerat i Frankrike 2016, Långfärdscykling | Lämna en kommentar